mindation

  • Full Screen
  • Wide Screen
  • Narrow Screen
  • Increase font size
  • Default font size
  • Decrease font size

Klicka här för att se vad som händer i Los Vikingos värld av fantastiska äventyr

  • Med en Performancebox som datalogger och laptimer har du allt du behöver för att bli en snabbare och bättre förare
  • Få extern data från ditt fordon in in din analys och film. Se vilken växel eller varvtal du har runt banan.
  • Mer funktioner och kapacitet. Den perfekta videologgern för den krävande föraren
  • Videobox som passar perfekt för vatten, Båt, skoter, formel båt eller bara en öppen bil. Video VBOX Water är vad du behöver
  • GPS-puck för din mobiltelefon
  • BT-Q1000eX, enkel smidig laptimer/logger
  • MEd em display till din Video VBOX har du full kontroll på både VBOXen och körningen
  • Skapa roliga och lärorika filmer av din körning. Komplet med loggad data.
  • Liten smidig laptimer och datalogger. Passar MC, bil, båt  och en massa andra fordon
  • Det enkla och smidiga sättet att logga, analysera och skapa filmer över din framfart på banan.

Har du senaste versionen av program och firmware. Kolla här!

På gång i vår spännande värld

2006 Tillbaka igen med mer förberedelse

Los Vikingos visar vägen genom bergen.

 

Här nedan följer bloggen från rejsa.nu som vi skrev under racets gång

Tänk på att vissa externa länkar kan ha slutat att fungera sedan 2006

Se hela resultatlistan här (en PDF som öppnas i ett nytt fönster) 

 

8 Okt 2006 21:53     Los Vikingos är tillbaka - La Carrera Panamericana 2006

Los Vikingos är tillbaka i Mexiko för detta årets La Carrera Panamericana. I år har vi toppat laget, som det ju heter, med följande personer:


Piloto: Ralf Christensson
Co-piloto: Stefan Annell
Mehanicos:
Sven-Erik Björk (Björken)
Bengt Ekman (Becke)
Servicios:
Rebecca Olausson
Ulises Puga
Kenneth Olausson

Ett starkt team alltså. Bild på oss alla kommer när vi är samlade.

Bilen är ju som förra året en Ford Falcon Futura Sprint från 1964.

Denna gång har vi legat under, i, bredvid, bakom, ovanför och framför under flera månader för att få en ännu bättre bil.



Motorn, som ju byttes natten innan start förra året, är fixad och redo för denna biltur. 300 hästar och en massa vrid som bara väntar på att dra igång denna bil på 1100 kilo.
Dessutom har vi alla legat i hårdträning för att vara i topptrim själv.

I dags dato är bilen vad vi vet, fortfarande på sjön. Väntas komma till VeraCruz denna vecka, vilket innebär helgen. Ralf åker till VeraCruz på måndag, 30/10, för att klara av intullningen. Ett föga smidigt och enkelt arbete. Rebecca och Ulises är på väg, söndag morgon, från Morelia genom Mexico City till VeraCruz med service bil och släp.
Resten av gänget kommer den 4/11 för alla förberedelser, alltså meka det sista med bilen.

I år har vi tänkt att vi skall uppdatera rejsa.nu varje dag, istället för att skicka mail. Alltså måste ni kolla här varje dag. Titta gärna in på hemsidan för racet. Den kommer nog inte att bli uppdaterad så ofta men lite info om racet är ju aldrig fel.
http://www.lacarrerapanamericana.com.mx/index2.asp
eller den amerikanska motsvarigheten
http://www.panamrace.com/
dessutom finns det en ny "klass" som går utom tävlan. Kanske kan intressera någon med en ny bil
http://www.theunlimitedclass.com
Kolla även in vår "medsvenska" tävlande i år
www.saabpearl.se    (nerlagd)

Och när ni nu vill vara med nästa år, då det dessutom är 20-års jubileum, är det bara att höra av er. Vi svarar på alla frågor och har en del erfarenhet att dela med oss.

Årets mål är ju att komma bättre än den 4:de plats i vår klass som vi kom sist.
Med er support fixar vi det.
/Los Vikingos

 

Stockholm 30 Okt 2006 11:05   Skrivet av Johan Bergin

För att ni inte skall vara helt anonyma...

 

En filmsnutt då rödingen gick på nästan alla burkar.

 

02 Nov 2006 16:59     Los Vikingos - Mexico ett land av inte snabba aktörer

Det har ju inte hänt så mycket under Ralfs tid i Mexico. Ralf kom hit i måndags. Den mexikanska importören som skall hjälpa till med intullning hade sagt till Ralf att ni måste vara här tidigt för det tar 3, sen 5, sen 7 dagar bara med pappersarbetet för bilen.
Pratade med honom i tisdags morgon och då var det lugnt. Vi löser intullningen på lördag/måndag. Skall inte vara något problem. Så mycket för att vara tidig.

Men men, solen lyser och det är varmt. Rebecca och Ulises kom med pickup och släp igår. Givetvis hade det ju varit problem med det också. Hyrd från en mexican i Morelia. Fin, nästan ny pickup och släp som visades några veckor innan för Rebecca. När den skulle hämtas upp i lördags, hade pickupen sålts och släpet var trasigt. Ny bil fixades och släpet lagades, men var inte klart förrän i måndags. Alla med sunt förnuft säger att åk igenom Mexico City på söndagar tidigt. Minst poliser ute då.
Det missade vi. De kom iväg under tisdagen och trots bara ett stopp av den gode polisen, en lagning av det elektriska på släpet och inga mutor kom de fram i går morse.

Samtidigt med släpet skulle vi ha rullbräda, domkraft, pallbockar så vi slapp ta med det från Sverige. Detta fick vi, men de glömde hjulen till rullbrädan.

Som sagt dagarna flyter på. På lördag kommer resten av gänget, Stefan Björken och Becke.
Och med tur har vi en bil snart då med.
Annars kan nog Stefan komma med lite goda förslag vad vi skall fördriva tiden med.

Höres snart igen. Kan nog ta en bild på stranden och visa för er.

 

06 Nov 2006 02:42     Alla samlade

I lördags dök då alla andra upp, dvs Stefan, Björken och Becke. Efter en lång flygning kom de fram till ett väldukat bord av öl och mat.

Äntligen dags att börja jobba.
Bilen hade vi "kämpat" med på dagen. Den otroligt svåra och byråkratiserade intullning som alla varnat oss för och skulle ta allt mellan 3 till 7 dagar. Detta jobb låg framför oss, när vi åkte in till killen Alejandro som jobbar med det.
Kl. 10 skulle vi träffas. Sagt och gjort, kl 10 var vi där. Kom tillbaks om 2 timmar sa han. Nu börjas det tänkte vi. Kl 12 var vi där igen. Samma visa, ny tid 14. Lite lunch emellan alltså. Kl. 14 med tanken att nu är det snart helg och alla slutar jobba så nästa vecka blir det säkert. Kom dit, åkte efter en kille på moppe som körde oss till ett industriområde, alltså skrotupplag.
Där öppnade de containern och bilen såg precis ut som ny.
Rullade ut den och delade ut lite kort på bilen till alla församlade mexar. Det var klart sa dom och vi åkte därifrån. Inga problem alltså.
Nu är bilen parkerad på hotellet:



Idag på söndag har Becke och Björken skruvat isär bilen och satt ihop den igen. Känns bra sa Björken.
Nu börjar också andra bilar dyka upp så skall skicka in lite bilder på dem imorgon.
Ha det och vi höres

 

08 Nov 2006 15:53     Allt på plats

Nu är vi i Mexico. Internet har varit nere i ett par dagar. Allt är som det brukar alltså.



Men bilen snurrar, vi har det bra med alldeles för lite att göra.
Sen i söndags har vi egentligen bara fixat lite småprylar.

Måndagens stora händelse var att Ralf och Stefan tog bilen. tittade på kartan och sa, vi kör på väg 150. Sagt och gjort, in och svettades i stadstrafiken, missade avfarten och körde på väg 140 istället. Gick lika bra det sa vi.

Efter 2 och en halv timme med 30 fartgupp, lastbilar, bussar, hundar, åsnor och en massa svettande var vi nöjda med provkörningen. Faktiskt bara 37 grader i bilen.
Tillbaks till Björken med lite kommentarer, mest att ventilerna slamrade lite igen. Efter en snabb titt konstaterade Björken att vissa hade ett glapp på runt 2 mm. Dags att justera lite. Annars går bilen som en dröm, högljud dröm visserligen men ändå.

Andra bilar syns ofta på gatorna nu, kolla in bloggen här från deras nedfärd från USA:
http://www.positiveapeindex.blogspot.com/

I går tisdag var det dags för besiktning, läkarcheck och kontroll att allt med säkerhet och sånt finns på plats. trodde vi. När vi kom dit fanns det ju en del andra före. Men mexarna i sin vishet hade tagit en helt ny process till sitt hjärta. Man fick ett papper med plats för olika stämplar. Efter varje kontroll fick man en stämpel och vidare till nästa. När alla stämplar finns på plats får man ut kartbok och hotelvouchers och allt annat. Ända problemet är att mexarna bara tar en bil i taget ändå.
Det går inte att vinna i Mexico. Dessutom stod alla i kön till kontrollen. Det visade sig sedan att man skulle anmäla sig hos Rosa och av henne få ett kontrollnummer. Detta visade när man skulle kollas. Vi fick nummer 36. Besiktningen sa stopp långt innan bil 22 kommit i närheten. Bil 22 hade tydligen blivit utnämnd till sista bil för dagen. Så det blir på onsdagen det gäller. Gör inget för vi måste få en trafikförsäkring på Falken fixad först.
Läkarkontrollen klarade vi av i alla fall. Åtminstone efter ett antal försök. Var visst något problem med blodtryck hos någon som inte hade haft det sedan skolåldern.



En annan rolig kontroll var GPS stationen.
Nu kan ni följa oss live!!!!! Åtminstone med 10 minuters uppdatering och om allt fungerar. Kolla in denna adress:
http://panamericana.waypointinfo.com/
eller
http://www.globalstar.com.mx/index3banner.html
Finns antagligen nån länk som funkar bättre när allt startar. Och vi är bil 389.

Idag som sagt blir det besiktning igen. Runt eftermiddag eller kväll. Imorgon blir ju det stora kvalificeringsdagen. Mer om den då.



Hasta luego

 

10 Nov 2006 02:57     Nu börjar det hända saker

Onsdag och besiktning. Då vi hade ett besiktningsnummer, 37, åkte vi dit med förhoppning att snart vara avklarade. Kl. 11 verkade lagom då numret redan fanns i Stefans ficka. Trodde vi.
Ny dag, nya nummer. Vad annars kan man vänta i Mexico. Nu fick vi 39!!!!
Under gårdagen besiktigade de 22 bilar så det såg mörkt ut för oss.

Efter ett antal timmars väntande och försök att smita före, tog vi ännu en chans och ställde oss i kön. Trots alla nummer finns det ändå en kö. Stick det systembolaget.
När alla före oss var avklarade åkte vi fram och förberedde. Inga problem, de besiktigade oss.
Tills det var dags att få OK-stickern log alla och allt vara bara fint. Icke sa nicke. Plastbaklucka gick inte alls. Fanns inte på original. Jojomensan sa vi. Visa det då sa de.
Sen satt inte domkraften fast tillräckligt......

Vi åkte tillbaks med I'll be back.
På hotellet tog Björken o Becke och satte skruvar i domkraften och Ralf sökte med ljus o lyckta på internet efter bevis. Efter diverse samtal, bl.a. till Holman & Moody som byggde originalbilen 1964, och googlande så hittade vi en site i USA som lista vad som var plast. Tillbaks till besiktningen och visade glatt papperen. Fint sa det. Nu skall bara högsta hönset kolla på det så får vi se.
Kom tillbaks imorgon.

Sagt o gjort, på morgonen stod vi där igen. En av besiktningsgubbarna, på vår sida faktiskt, ville bara ge oss godkännande men nån av de andra var lite tveksam fortfarande. Nu var det vikten som var ett problem. Plastlucka var det ingen som brydde sig om!
Fram med vågen och väga bilen. 1300 kilo. Var lite förvånande högt.
Nu fick vi äntligen märket, lilla märket då. Nästan OK alltså. Stefan var tvungen att vara på ett möte på morgonen och efter det fick vi det STORA OK-märket.

Efter det var det snabbt tillbaka till hotellet och svida om till racedräkten. Varmt i dylika kläder.
Dags för kvalificering. Äntligen!


Efter en snabb tur ut till starten, 8 mil, 20 fartgupp, stod vi då där. Värmen steg, Stefans nervositet steg, växelspaken slutade fungera, och vi pinkade en del.
Snabbt insåg vi att utan 1:an och 2:an är det en dålig ide att starta. Sinterkoppling i all ära men starta på trean är inte bra. Vi gjorde nån provstart, men inte.



Upp med bilen på domkraften, ingen pallbock här inte. Ralf kröp under och hittade problemet. En sprint till reglaget för 1 och 2 saknades. Snabbt fixa lite ståltråd, bränna sönder fingrar och händer på det glödheta avgasröret och annat som finns praktiskt just där. Fick in ståltråden och vips hade vi växel igen. Nu var det bara att vänta. Lång väntan. Ungefär 40 minuter i sol och värme. Speciellt efter mekande var det lite varmt.
Massor med vatten och snackande senare var det dags. Nerver nerver. Rullade sakta fram till starten, 30 sekunder mellan varje bil. Vår tur. 11 kilometer fartsträcka.
Starten gick och vi blåste på. Skulle ta det lugnt då bilen är oprovad. Fortfarande.......
Efter ett par kurvor stod en Studebaker hyggligt kraschad sidan av vägen. Då kändes det ännu bättre att ta det lugnt.
Vi kom igenom. 2 slängar med bakvagnen i några hårnålar, annars inget. 5.41 kom vi in på. Hyfsat lagom.



Tillbaks till hotellet, 7 mil, efter en snabb öl.
En snabbt stopp för att lämna tidkortet, och lite snack med andra. Alla hade ju tagit det lugnt, bla bla bla bla. Ungefär som en fiskehistoria.
Efter ett tag dyker Stefan co-pilot upp med pizza slice och läsk. Alla andra piloter var duktigt avundsjuka på Ralf. "Tänk om man hade en sån co-pilot", yttrades det från många håll.

Nu skall vi bara ha ett litet drivers meeting sen blir det knoppning tills imorgon då det riktiga racet startar. Skojsigt men lite nervöst.
Mekarna håller på med finputsning och mekning ett tag till.

Så har ännu en dag gått till ända i Mexico

 

11 Nov 2006 05:45     Dag 1 avklarad

Plats 13. Inte illa för kvalificering. Tyvärr var det 1 bil som skrotades och några fler som blev skadade.



Alltså startar vi som 13:de bil första dagen, fredag.

FREDAG!!!!!!!
Vaknade tidigt med lite nervositet i magen. Nu gällde det. Inget mer lekande utan på allvar. Vi kom överens om at ta det lugnt och känna på bilen. Efter krascherna under kvalificeringen var det beslutat att ställa in vissa sträckor. Totalt blev det 6 sträckor kvar.
För att göra det hela kort, och visa bilder istället, och även för att vi är dödströtta, kl. 10 på kvällen så gick det så här.
Start 13 plats, körde första sträckan lugnt. Dock var det 12 builar som skadades allvarligt, varav en har lämnat tävlingen.
Andra sträckan var det grus på hela vägen och en massa hål i asfalten. tog det faktiskt lugnt där med. Bilen vandrade över hela vägen i kurvorna. Section 3 gasade vi lite mer. Dags för service.
Ställde om dämpare och justerade en del saker. Funderade över upphängning och annat. Åt en macka och drack vatten. Givetvis var det 40 grader idag med.
Section 4, 5 och 6 var vi tillbaks i tävlingen. Tider som matchade den bästa....... nästan i alla fall!

En perfekt dag i solens tecken.
Och visst kom vi i mål. På 11 plats, 2 i vår klass.

En massa fixande med upphängningen på kvällen och växelknoppen fick sättas fast igen.
Ny dag imorgon. Nu är vi hemma.
Lite bilder. Hasta la vista

 

12 Nov 2006 06:01    

Kväll igen!!!!!! Puuuuhhhhh vilken jobbig dag.
Varmt som vanligt. Vi startade på 11 plats idag. Bara 2 sectioner varav den första var med många kurvor. Bilen gick som ett skott efter kvällens fixningar. Dock gick 2 gummibussningar till främre dämpare av. Mycket skakigt sedan.

Service och vidare, andra sectionen. 13 kilometer med alpvägar. Väldans tajt och backigt och kurvigt.
Fest i en by som vi passerade med massor av autografskrivande och fotograferande med mammor, pappor, barn, familjer flickvänner och alla andra.
Trots kom vi i mål med en liten förhoppning av att kanske ha plats på pallen överst.
Men det fick vi inte. Ännu en 2 plats.
Hej

 

13 Nov 2006 16:57 Skrivet av Johan Ekhagen

Här kommer en bra länk så att vi kan följa pojkarna. Massa trevliga bilder.
http://lacarrerapanamericana.com.mx/galeria06_2.asp

14 Nov 2006 13:51     ojojojojoj

1:a i måndags
1:a i tisdags
Helt slut och 4:a totalt. Vi räknar inte med Exhibition klasser.

Var en helt jobbig och underbar dag i går. Vi körde lugnt, men ganska snabbt tyckte vi.
På förarmötet visade det sig att vi var snabbast av alla i det beryktade och mytomspunna Mill Cumbres!
Inte illa för ett par rookies som vi.

Var många som höjde på ögonbrynen och undrade om vi hade fått fel tid, men inte.
Bilen går himmlans bra och allt vi kan åstadkomma beror på vårt excellenta mekarteam Björken o Becke. Dom kan få en död hund att gå igen.

Idag är vi jagade av alla tror vi. Blir intressant. Mill Cumbres igen. Vi tar det lugnt.
Skall köra 57 mil idag.
Hasta och hörs

 

5 Nov 2006 17:58     Otroligt men sant

Efter våra fina dagar med 2 förstapriser, tänkte vi att vi skulle ta det lite lugnare. Man skall inte utmana ödet i onödan.
Var samma stage på morgonen, alltså Mill Cumbres. Det visade ju sig att vi hade snabbaste tiden av alla.
Dagen började med massa varningar om regn och dålig sikt uppe i bergen. OK väldigt lugn körning alltså. Tänkte nog att Bill skulle köra ifrån oss. Han är ju lite rädd att vi skall ta vinsten ifrån honom.
Upp och börja köra. Stefan, som utvecklats sig till den bästa kartläsaren man kan ha, fullständig koll på läget. Första sträckan körde vi på som vanligt. Fina breda svängar, fint balanserad, med däckskrik.
Andra var det extra varning med vatten mellan kilometer 4 och 6. Blev lite halt där faktiskt.
Tredje och fjärde flöt på, sedan var det en transport på 23 mil. Kändes långt och det var det med.
2 sista sträckorna körde vi som alltid. Lugnt och försiktigt.
Denna dagen hade vi inte pratat med Bill om hans tider. Skulle bli en överraskning på förarmötet. Vi var lite tveksamma om vi hade tagit in på honom, och tror nog att han var det med. Murray sa att de hade kört fort!

Som sagt en bra dag. På förarmötet var spänningen hög. Helt otippat kom vi på första plats igen!!!!!

Ingen tid fick vi men letade upp en resultatlista. Visar sig att vi gått förbi Bill med 2 och en halv minut!!
Nu startar vi på 3 plats, uppe bland eliten, och ligger 1:a i vår klass och 2:a totalt.
Något gör vi rätt

Finns massor mer att berätta, men vi skall ut på vägen igen. 6:e dagen. Lugn och fin körning så vi kommer hela vägen.
Ses

 

 

18 Nov 2006 21:08     Champagne

Vi har vunnit. Nästan allt!!!!!

6:e dagen startade med en tur i La Buffa igen. Alltid trevligt med långa sköna svängar, backar och rakor. Mycket fart.
Vi skulle ta det lugnt och det gjorde vi med. Ganska lugnt i alla fall. Som vanligt var första sträckan lugnast på dagen. Sen ökade vi takten. Kalla däck och vägar med en Ford dålig hjulupphängning Falcon är inget vidare. Ännu en gång sprängde vi gummibussningarna till dämparna. En daglig rutin för våra mekar att byta. Måste vara dålig kvalitet!
Annars snurrade bilen fint. Bill, som var vår främsta konkurrent slog vi med 25 sekunder. Ännu ett första pris . Börjar bli tungt i väskan :-)

Dag 7, sista dagen och slutet på tävlingen. Fjärilar i magen och resten av kroppen. Hoppas att bilen håller hela vägen. Man satt och tänkte på allt som skulle kunna hända. Vi låg bra till. Först i klassen och andra totalt.
4 fartsträckor där allt kunde hända. Vi låg ca 2 minuter från första platsen totalt. Svårt att ta igen, utan att riskera hela tävlingen. Som vanligt började vi lugnt men tog in ca 11 sekunder direkt. Blev bara mer och mer nervöst ju mer vi körde. 2:a sträckan var bara 8 kilometer, men vi ökade på med ett par sekunder. Bill blev mer och mer efter och om inget hände med vår bil fanns det inget han kunde göra.
Sträcka 3 var en riktig högfartssträcka. Plattan i mattan och ingen tanke på motorvarv och säkerhet. Uppmaningen att köra max 6000 varv glömdes bort och vi la oss tryggt på 7000 varv. Vägen svängde inte mycket, men en del upp och ner samt en massa dips i vägen som gjorde att bakvagnen lyfte lite då och då. Känns ganska olustigt i dom hastigheterna när bilen lyfter. Var hastighetsmätare hade slutat fungera några dagar innan så vi vet inte hur snabbt det gick. Efter denna attack tog vi in ytterliggare många sekunder. Andra förare tänkte mer än vi på säkerhet och slog av på takten.

Sista sträckan som skulle vara på motorbanan i Monterrey, blev tyvärr inställd. Vi hade ju siktet inställt på att ta igen den sista tiden där.
Nu var det bara 5 mil till mål, mycket nervösa mil med segern i Historica C inom räckhåll. Alla bilarna hade blivit samlade utanför stan och det blev karavan in med poliseskort. Faktiskt var det en bil som knappt klarade denna sträcka, så vi var väldans nervösa och pratade inte mycket.
Fram till målbågen, Stefan klarade inte trycket riktigt utan var tvungen att precis innan mål, springa och pinka. Sen rullade vi över till ära och berömmelse.

1:a i vår klass och andra bästa tid totalt. Vad kan man säga. Dock visar det sig att det finns en regel om att det är endast Panam bilar som kan vinna totalt så officiellt är vi inte med där.
Men alla som var med gratulerade oss till denna bragd av en Historica C bil. Tydligen bara hänt en gång förr att en Historica bil kommit så långt. Bira bira och en massa moln som vi vandrade på. Svårt att ta in allt detta men vi gör vårt bästa med lätt fuktiga ögon. Hela veckan har varit mer än vi någonsin väntat oss. Vi kom dit med en förhoppning om att komma på pallplats i vår klass.

Saab teamet kom också i mål efter en fantastisk satsning. Tyvärr råkade den svenska Studebakern ut för en olycka tidigare i veckan och kunde inte fullfölja tävlingen men alla mår bara fint.

Det avslutar detta årets Panam och Ralf och Stefan vill verkligen tacka Becke och Björken för deras insats som mekare. Utan dem och deras fantastiska arbete hade detta inte gått.

Tills nästa år, ha det bra och hör gärna av er om ni vill vara med och köra. Det finns inte mycket bättre att hitta på i bilväg.

Vi kommer till Sverige den 25 och planerar att ha en träff på en pub på söder. Tid och plats kommer snart. Vi ses där och ser fram emot att träffa alla er som stöttat oss under dessa dagar.

Stor segerkram från Los Vikingos

 

23 Nov 2006 18:02     Lite festöl

Som sagt,våra dagar i solen är snart slut. Imorgon fredag åker vi hem till Sverige igen
Vi tänkte att en bira kan man ju ta.

Så för er som vill, finns vi på Kvarnen, Södermalm, runt 7 halv 8 på lördag den 25 nov.
Kom förbi och säg hej

Los Vikingos

 

2005 Nya tag med egen bil och team

Los Vikingos gör sitt intåg

 Alltid fest när de tävlande passerar byar och städer. Här är det på stora torget i Tehuacán.

 Tänk på att externa länkar kan ha slutat fungera sedan 2005.

 Se hela resultatlistan här (en PDF som öppnas i ett nytt fönster) 

 

Mailrapporterna som vi skickade hem

Vi visste att det fanns massor med folk hemma i Sverige som undrade hur det gick för oss under loppet. För att stilla detta intresse skickade vi så gott som dagliga mail hem. Det var även det enda sättet som vi fick hem bilder från loppet. Annan rapportering från Mexico och La Carrera Panamerica var väldigt sparsam. Ofta hade även vi svårt att hitta en internetuppkoppling som fungerade. Och om det fanns på hotellet var det ofta 30-40 andra team som försökte komma åt den.

Första mailet till alla

Los Vikingos är vi
Ralf Christensson, förare
Stefan Annell, kartläsare
och inte minst utan viktigast vår mek
Sven-Erik Björk, aka Björken.

Nu är det dags. Imorgon söndag 16/10 klockan 9.25 lyfter vi mot Mexico och La Carrera Panamericana.
Efter en höst av förberedelser är det dags att sätta tänderna och däcken i rullning. En del mothugg och problem har det varit, och sannerligen mycket planerande och papperstuggande. Inte minst med att få bilen intullad i Usa för vidare färd mot starten i Tuxla.
Inget race utan sådant.

Vi åker via New York till Mexico City och har en trevlig övernattning där på flygplatshotellet. Måndag morgon flyger vi vidare till Tuxla och ett antal dagar med tester, förberedelser och mekande. Måste även trimma in Stefan i kartläsandet och tidshanteringen. Det blir alltså bråda dagr framför oss.
På torsdag är det kvalificeringskörning för att bestämma den startplats vi skall ha på fredag, den stora dagen.

Bilen är en Ford Falcon Futura Sprint från 1964 med startnummer 389.
Totalt är det runt 60 bilar med 11 i vår klass, Historic C. Dock kan det tillkomma några, mexarna är inte snabbast med att uppdatera siten :-)

Kolla gärna in vårt motstånd på den officiella siten:
http://www.lacarrerapanamericana.com.mx/index2.htm

Vi kommer att skicka några mail med bilder, förhoppningsvis varje kväll, för att berätta och visa hur det med våra 2 veckor i Mexico.
Tills dess får ni kolla in vårt kort att dela ut till barnen i Mexico.

Ha en bra dag och så hörs vi snart igen med vidare öden från Mexico.

Ralf , Stefan och Björken
Los Vikingos
La Carrera Panamericana 2005

Fram och baksidan på de vykort som vi signerade och delade ut till folk

Vår officiela logga

 

Andra mailet

Hej alla,
Nu finns vi på plats i Tuxla. Resan ner gick bra, lite trögt med att sitta på plan i 22 timmar, men efter ett par Corona i Mexico City och en natts sömn gick det bra igen.
Soligt och varmt här. Mycket sololja.

Forden har inte dykt upp än men vi väntar med spänning på att den skall dyka upp idag runt 2 pm.

Björken har teamets dumbricka idag.
Stefan har den som default.

Skall precis ut och titta på krokodiler och annat trevligt. Under tiden får ni titta på lite bilar som har dykt upp på parkeringsplatsen.
Vi hörs av snart igen med lite info om de första testkörningarna med Forden på plats.

Ha en bra dag och så hörs vi snart igen med vidare öden från Mexico.

Ralf , Stefan och Björken
Los Vikingos
La Carrera Panamericana 2005

 

Tredje mailet

Hej igen alla,

Lite krokkisar fanns det på var båttur. Tyvärr hade ju orkanen Stan varit och hälsat på veckan innan och effektivt vräkt ner all bråte och träd i floden, så den var avstängd efter halva färden. Trist eftersom det är på den andra halvan som vattenfall och annat dyker upp. Som tur var fanns ju grottan med sjöhasten kvar och vi fick verkligen valuta for våra pengar :-).

Nu har vi fått det lite arbetsamt här i Tuxla. Bilen kom fram kl. 16.00, tillsammans med Bills Corvette och alla andra mekar, i tisdags så det var bara for Björken att lägga sig på marken och kolla igenom allt. Det var ju första gången som Björken såg bilen......

Den är ju fin, sa han, och fortsatte att spänna fast alla lösa skruvar och muttrar.

Nu har vi blivit 10 personer i vår lilla grupp. Det är ju Los Vikingos, alltså Stefan, Ralf, Björken och Nick vår trailer chaffis , sen kommer Bills team med Murray, John, Brian, Julio polischefens son och Kenneth.

Onsdagen började med lite frukost bestående av tacos, frukt och några korvar som såg intressanta ut. Lite morotsjuice till Stefan istället for Corona och massor av kaffe till oss andra vuxna. Björken gick ju och sög på sin pipa som vanligt.
Meka meka testa testa, lunch meka meka. Ni ser att det inte är en dans på rosor här i Mexico. Dessutom måste vi ju hela tiden dricka vatten och cola for att klara av värmen. Det är synd om oss.

Lite små grejor med bilen som Björken har lovat att fixa idag annars skulle han ha dumbrickan hela racet. Dumbrickan var ledig igår hela dagen. Allas hopp stod till Stefan men han höll sig lugn och tabbade inte sig som vanligt.

TV var runt igår och Stefan och Ralf fick ställa upp och blev intervjuade framför bilen. Detta tillsammans med alla autografer gör att vi känner oss som riktiga filmstjärnor, eller nåt.

En liten teknisk besiktning fick vi göra igår med. Besiktaren hade sin grabb till hjälp och han var ansvarig för säkerhetsdetaljer som däck, bälte och störtbur. Vi fick stort godkänt och det kändes ju tryggt.

På eftermiddagen idag skall vi köra kvalificeringsrundan. Stefan har redan bitit ner fingrarna till ingenting i ren nervositet. Efter testkörningen igår ville han nog mest hem till mamma.
Lite pappersarbete och jagande av mexicaner som är ansvariga måste också till. Stora dagen blir imorgon med start klockan 8.

Mer kommer vi kör på.

Ha en bra dag och så hörs vi snart igen med vidare öden från Mexico.

Ralf , Stefan och Björken
Los Vikingos
La Carrera Panamericana 2005

 

Los Vikingos Nu är vi tillbaka i media

Hej alla,

Det var ett tag sedan vi kunde skriva några mail. Dels har internetkopplingen varit si och så på de olika hotellen och sen har vi haft sanslöst mycket att ta tag i. Eftersom vi senast skrev före kvalificeringen finns det ju en del att tala om. Vi börjar väl från början.....


Torsdag: Kvalificering
Dagen for kvalificeringen började som de andra dagarna före racet. Vi gick upp och mekade med bilen. Bara småsaker kvar att göra, lite kosmetika alltså. Dags for lite provkörning och sedan iväg till kvalificeringen. Trodde vi!!!!!

Efter lite varmkörning och tankning av bilen tyckte Björken att motorn inte gick som den skulle. Helt rätt, tyckte vi andra med.
Björken började kolla runt och efter ett tag kom vi fram till att generatorn inte heller var den bästa. Batteriet laddades ut på en dag ungefär.
Björken och Nick började med att fixa motorn. Förgasaren ställdes in och tändningen justerades. Inget hjälpte, allt verkade bara bli sämre.
Generatorn fick vår lilla mexikan Julio fixa en ny på stan. Vilket tog en evighet eftersom inget är viktigt för en mexikan.

Motorn pustade och frustade. Björken puffade på sin pipa.
Allting verkade fel med motorn Vi stod och grubblade och tiden rann iväg. Kvalificeringen var långt borta vid det har tillfället. Inte en chans med något sådant. Blev till att starta i slutet tänkte vi. Inget fel kan ju vara stort utan Björken fixar det.
Efter lite provstarter med ett lånat batteri vägrade motorn att ens snurra runt ibland. Vi plockade av tändstiften för att kolla dem . Shit!!! Olja och vatten i en cylinder. Inte bra tänkte Stefan eftersom han ar en riktig motorkille.
Dags for dagens beslut sa Björken. Skall vi mekla med detta och prova att köra på morgonen eller skall vi byta motor? Alltså ett helt normalt beslut när man kör bil.
Klockan har nu blivit 10 på kvällen och tiden verkade inte vilja stanna.
En extra motor fanns från förra året så den skulle vi kunna ta. Nackdelen med den motorn var att den aldrig varit igång och att det var en standard motor på cirka 180-200 hästar. Ingen Nascarmotor direkt.
Vi bytar! kom vi fram till.
Björken och Nick började direkt. Stefan och Ralf gick på förarmöte, antagligen for att slippa jobba...
02.00 gick Stefan och Ralf och la sig, efter att de fixat lite mat och kaffe till mekarna. De slet som djur och var skitiga långt upp over öronen.
Men det gick framåt. Det är inte det lättaste att byta en motor på en parkeringsplats utan riktiga grejer.


Dag 1 Starten av racet
Stefan och Ralf vaknade tidigt och åt lite frukost innan de gick ut till mekarna. Fullt förtroende för att de bytt motorn och att bilen gick som en klocka.
Björken och Nick satt och rökade bredvid bilen och såg ganska medtagna ut efter att ha jobbat hela natten. De startade motorn första gången kl. 5.15. Inga problem alls.
Klockan 7.30 var de klara med allt fix runtomkring. Vilka grabbar!!!!!!!
Stefan och Ralf klättrade in i bilen och startade upp den. Oj oj oj vilken skön sång från den motorn. Lät bättre en den gamla och svarade mycket bättre på gas. Man skall alltså ha en standardmotor istället för något som är trimmat med de allra bästa grejerna och sammansatt av duktiga människor.

Vi körde iväg och kom till starten. Stefan var ganska nervös och sprang runt och kissade och hämtade papper som behövdes till starten. Många fina bilar och mycket folk.
Vi startade som nr. 42 av 57. Alltså många som inte kvalificerade.
Starten gick och allt kändes bra. Vi tuffade ut till andra sektionen som är en specialsträcka. Nu var båda nervösa och fick kissa hela tiden.
Det gick fantastiskt bra. Bilen är en klippa.
Tog oss fram till eftermiddagen utan problem, när vi plötsligt hörde ett konstigt ljud från bak i bilen. Inga passagerare tänkte vi så något måste vara fel.
Vi sprang ut och se där, en dämpare som hänger ner i backen. Inte bra. Mekade lite och kom fram till att utan verktyg kan vi inte göra mycket.
Då kom en funktionärsbil. De hade en liten verktygslåda. Skruvade loss dämparen och körde vidare.
Efter ett tag dog bilen helt. Sena var vi och det var mörkt. Batteriet var helt urladdat. Vi fick köpa tre batterier innan vi kom i mål, långt efter alla andra. Den dagen fick vi ingen medalj, men vi körde till mål på egen hand.

Dag 2
Bilen fixad och gick som ett skott. Det visade sig att vi även knäckt en främre stötdämpare och kört runt i bergsetapperna utan dämpare fram. Vilka killar!
Dagen gick perfekt och som smör i solsken. Det smälte snabbt då vi har runt 40-45 grader i bilen hela dagen.
Vi skippade förarmötet men Julio kom tillbaka med var placering. 9:a totalt den dagen och 2:a i vår klass. Lycka och tårar. Pris fick vi.

Dag 3
Start igen och vidare i bergen. Vilka vägar. Vänta tills ni får se videon.
Smärtfritt hela dagen och inga direkta problem. Körde som proffs. Inget gick sönder.
Vid förarmötet visade det sig att vi kom på 11:e plats totalt och 3:a i vår klass.
Måste sägas att de flesta andra som kör har har varit med i många år och ligger på en budget på hundratusentals dollar med vråltrimmade motorer och bilar i Nascarklass.
Nu njuter vi och växer. De stora grabbarna lägger märke till oss nu.

Dag 4
Fin start, perfekta bergsetapper. Vi slog vår närmsta konkurrent Bill med ca 40 sekunder på de fyra första etapperna.
Femte etappen startade och vi körde snabbt nu. För snabbt visade det sig då Ralf i en kurva med korsning tvekade lite vilket räckte till att vi kom fram for långt i kurvan och inte kunde svänga. Stor bredsladd och 3 knäckta betongpelare och ett taggtrådsstängsel tog vi med oss. Bilen snurrade helt och vi stod med nosen i fel riktning men utanför vägen. I samma kurva stod nr 104, en erfaren kille med 9 lopp bakom sig som aldrig kraschat förr. Hans Studebaker stod med 45 graders lutning upp över ett dike.
  Alldelesfor halt där tyckte han. Kontentan är att vi kom för snabbt in.
Bakskärmen var inknycklad mot hjulet som även det fått en knäck.
Vi knycklade ut det sa gått vi kunde och körde vidare, med bakkofångaren i bakluckan, efter att den etappen var slut. Det luktade brant gummi och rasslade när hjulet snurrade mot skärmen.

Tog oss fram i ganska bra fart mot nästa etapp som är en motorbana. Kom dit som sista bil, på håret. Körde runt våra 6 varv och sedan direkt mot målet för dagen. Kom fram med en polisbil framför oss och en bakom. Mäktigt att komma in i en stad i full fart med blåljus runt om. Coooolt!!!

Det visade sig att vi bara missat en etapp på den dagen. Helt perfekt.
Kom pa 35:e plats totalt och 5:a i vår klass. Toppen efter en sådan dag. Björken och Nick började fixa bilen direkt och den är klar till nästa start.

Vid middagsbordet den kvällen svimmade Ralf nästan och Stefan var helt utmattad och snarkade inte ens den natten.

Nu vidare till mer äventyr.


Ha en bra dag och så hörs vi snart igen med vidare öden från Mexico.

Ralf , Stefan och Björken
Los Vikingos
La Carrera Panamericana 2005

 

Los Vikingos flyter upp igen

Nu är vi tillbaka i sadeln. Plockar placeringar och allt flyter bra.
Bilen har hållt fint och vi körde lugnt och sansat hela dagen.
Eftersom vi kraschat startade vi på 35 plats igår. På den placeringen kunde vi köra om ett flertal bilar under varje specialsträcka. Vi ligger på 5:e plats totalt i vår klass nu.

Idag är vi tillbaka bland toppen. Start på 16 plats.

Vi skall starta nu men återkommer snart igen.

Sköt om er


Ha en bra dag och så hörs vi snart igen med vidare öden från Mexico.

Ralf , Stefan och Björken
Los Vikingos
La Carrera Panamericana 2005

 

Hemma igen

Hej alla,
Los Vikingos är tillbaka i stan. Vi hade ett par lyckade dagar efter kraschen och kom i mål i torsdags.
Tyvärr kunde bi inte komma ikapp vår närmsta konkurrent men placerade oss på en respektabel 4 plats i vår klass. Totalt 19:de plats alla klasser.

Nu slickar vi såren, alltså plåten och börjar arbetet med att planera inför nästa äventyr.

Tack till alla som stött oss och varit med oss i Mexiko. Utan er hade det inte varit lika lyckat och skoj.
Det kommer snart många fler foto och filmer från äventyret och om någon är intresserad av att veta mer om hur och när nästa går kontakta gärna oss.

Med vänliga hälsningar
Los Vikingos


Ha en bra dag och så hörs vi snart igen med vidare öden från Mexico.

Ralf , Stefan och Björken
Los Vikingos
La Carrera Panamericana 2005

2004 Första gången i La Carrera Panamericana

Det var med spänning som vi ställde upp 2004. Mats Lindén som förare och jag Ralf Christensson som kartläsare. Bilen var Mats Ford Falcon Futura Sprint från 1964. En riktig klassiker byggd av Holman Moody. Just denna bil är den som Bo Ljungfelt körde Monte Carlo rallyt 1964. Bo körde snabbast av alla, men på grund av regler kom han totalt tvåa.

Tyvärr klarade vi inte av att följa Bosse Ljungfelts meriter. Efter en hel del problem kom vi i mål på 44de plats av totalt 70 fullföljande bilar. I vår klass Historica C kom vi på 11e plats. Inte illa för 2 stycken nybörjare på detta fantastiska långa och krävande lopp.

Se hela resultatlistan här (en PDF som öppnas i ett nytt fönster) 

 

 

 

Ford Falcon Futura Sprint 1964

Bilen vi kör med är en Ford Falcon. Den är byggd enligt FIA-specifikationen från Holman Moody's bil. Det innebär främst att dörrar, huvar och framskärmar är i plast, hjulupphängning lite starkare och vi har en fyrväxlad Toploader från Ford. Även all inredning är borttagen. Störtbur har vi givetvis satt in.

I övrigt är mycket standard från den tidsperioden. Effekten är ca 300 hästkrafter och i sista racet hade vi en toppfart på 195 km/h. Något vi inte gärna vill överträffa.

Strippad från all bekvämlighet gör att vi sitter i 45 graders värme med dräkter och hjälmar. Ljudnivån är hög och upphängningen gör allt för att skaka sönder oss under våra 3000 kilometer. Säkerheten är dock hög med riktiga race-stolar, bälten, störtbur, fönsternät och brandsläckare. Vissa saker vill man inte spara in på. Det är inte helt ovanligt med olyckor i detta lopp.

 

Lite bilder på bilen (från 2006 års race)

06day_3.jpg LosVikingos05.jpg LosVikingos07.jpg LosVikingos2011.png chix14.JPG cimg1351_1.jpg cimg1648_1.jpg cp_5_101_1.jpg falcon1.jpg losvikingos.png losvikingos07.png mustang 2012-3.jpg pikes.jpg tamilnadu.jpg vinnare.JPG

Ett av de största loppen genom tiderna

La Carrera Panamericana är ett av de största loppen genom tiderna. I slutet av 40-talet när Mexico hade byggt klart sina landsvägar, ville myndigheterna visa upp dem för omvärlden. De utlyste ett landsvägslopp från södra till norra delen av Mexico, totalt 3114 kilometer. Denna sträcka kördes utan avstängning, skydd eller några regelrätta stopp. Vis av mina år i loppet, fanns det säkert inte mycket regler heller. Första loppet gick av stapeln 1950 och blev en succé. Alla de stora, både bilmärken och förare var där.

Loppet kördes fram till 1954. Myndigheterna menade att då hade loppet gjort Mexico och dess vägar berömda och det behövdes inte mer. Inofficiellt var det nog på grund av de dödsfall som inträffade sista året som bidrog till att loppet lades ner.

1988 var det en grupp amerikanska och mexicanska bilintresserade killar som startade upp loppet igen. Sedan dess har det körts med varierande antal deltagare.

 

Här är ett kort urklipp från en biltidning då det begav sig.

Original writing by James K. Lamona AUTO SPORT Review, United States, March of 1953.

The 3114 km mexican road that stretches south to north from Tuxla to Juárez is, according to Alfred Neubauer, a combination of Tripoli's Grand Prix. the italian "Mille Miglia", the german "Nurburgring" and the Le-Mans 24 hrs. Herr Neubauer should know, for it was under his leadership as the Competition Director of Mercedes Benz German Teams that they defeated the most formidable english, italian and french participants in europe for the last 25 years.

Exactly, what makes The Mexican Road Race so tough? It is a combination of several things. The race begins on a tropical climate, where the temperature is high and humid and continues along a road that goes from sea level to a suffocating 3 thousands meters altitude! Temperature variations go from 34 celsius degrees to almost 2 degrees before freezing all in just 72 hours.

Even the most careful motor tuning, carburetion tests and spark plug selection need alterations every 160 km approximately. Motors that ran miraculously at 1000 mts sounded almost dead at 3000, and drivers that refused to change cooler spark plugs, soon realized after Durango the importance of this.

The Mexican Race was very though for the drivers as well as for the equipment. The road is paved with a mixture of volcanic ash and this substance that is highly abrasive will turn a perfectly new passenger car tier to a worn out one in a 1000 km distance.

 

maglioli2.jpg mexico.jpg panam.jpg panam_buick.jpg panam_country.jpg

Sida 7 av 9

Du är här: Los Vikingos